idaopoof

Nu har jag haft min hund Quai’s Energy Explosion, also known as Poof i en hel vecka och det med både för och nackdelar. Mitt badrum luktar rengöringsmedel, min säng luktar hund och tygigelkotten får inte en lugn stund. Samtidigt så blir mina skor stulna, Bengt får inte vara ifred och det gnälls ganska bra om vi möter en hund på promenad. Och så klart att han inte är helt rumsren men det är faktiskt lättare att stå ut än jag hade trott.
Det har inte blivit jättemycket pluggat av under den här tiden men nu är det dags att ta igen sig själv igen. Jag tror att det kommer gå bra bara jag får behålla mina grejer och inte är dum nog och lägger dem på låga höjder eftersom att allt där är i riskzonen.

Vi var till stallet för första gången igår och det gick bra. Han funkade att ha lös så länge det inte var någon annan hund där eftersom att han då bara hoppar runt runt den vilket inte var så bra. Det mesta annat gick i alla fall bra och han charmar alla han möter den lilla rackaren.


I övrigt har jag försökt nå fucking dialect kundservice sedan kl 1 idag (drygt 2 timmar alltså) och ännu inte nått fram eftersom att de har fuckat upp något så de tutar upptaget. Det är ju bra av ett telefonföretag… Jag är alltså inte på världens bästa humör men det löser sig förhoppningsvis i alla fall.

Jag ska försöka att komma ihåg att skriva igen. Kram så länge!